Den 10 augusti var det fem år sedan jag gjorde min operation för min hjärntumör och allt var frid och fröjd…
…trodde jag…
…I går onsdagen den (24/8) under förmiddagen på jobbet fick jag domningar i munnen som blev värre och till sist var högersidan av ansiktet bortdomnat. Ringde då 112 och ambulansen kom snabbt. Medans jag väntade så fick jag domningar i fingrarna på högerhanden.
När ambulansen väl kom så hade domningarna försvunnit. Lite i fingrarna kvar.
Kom in till akuten och fick göra en CT-Röntgen runt 12. Därefter tillbaka till akutens väntrum.
Där fick jag en ostsmörgås och vatten (vatten var mitt val).
Runt 14 tiden kom en sköterska som skulle göra ett covid test för att de skulle skriva in mig.
Ca 14:30 fick jag prata med den läkaren som jag träffade när jag kom in, hon mig om läget.
I början misstänkte de att det var en stroke eller en TIA. Men efter de sett mina svar misstänkte de att de såg en blödning på ca 9 mm i hjärnan.
Innan de kunde fatt några beslut om vart jag skulle ta vägen behövde de först få ett utlånande från ett specialist-Neroteam.
Därefter beslutas det om jag blir kvar i Huddinge eller ska transporteras till Solna. (Hoppas Solna för där finns bra restauranger).
Kl 16 gick ”min” läkare av dagskiftet och meddelade att ”nattläkaren” skulle ta över. En halvtimme senare kom en personal och tog mitt blodtryck mm igen.
Strax där efter kom ”nattläkaren” och informerade att blödningen nödvändigtvis kanske inte är blödning utan att det kan vara en förkalkning.
17:30 kom jag upp till mitt rum och då fick jag dagens första mål mat.
Strax efter kom Tobias med lite saker till mig.
Jag var i ovishet om jag skulle hinna till att få göra en MR men det blev för sent för MR så den skulle bli dagen efter.
Ett kvarts päron runt 9 och en skiva bröd med ost och paprikastång på. Den som känner mig vet vad jag tänkte på under hela dagen 
Over and out