20 Minnenas Väg!

I 20 år har jag drivit denna domän. Eller drivit och drivit. Men det är i alla fall 20 år sedan.

Jag började med den när blogg var på väg att bli som störst. Man skulle kunna säga att blogg var influensernas början. Inte att jag var stor eller så.

I början var det mycket nonsens som jag skrev och ofta. Det gick ut på att få så många unika besökare som möjligt. Man skulle kommentera på andras blogginlägg med en fråga avslutningsvis. På så sätt fick man in dem till sin egen blogg och man ökade sina unika besökare.

Efter ett tag skapade jag en ”systersida”. Där jag la upp tider på hur jag var tillgänglig och kunde bli bokad i mitt arbete.

En dag när jag kodade (vilket jag egentligen inte skulle ha gjort, då jag var/är rätt kass på det) lyckades jag radera allt. Det blev uppstarten till en ny era. Då de flesta hade slutat med blogg blev min mer innehållsrik men mer och mer sälla som det skrevs i den.

Senaste nästan 10 åren har jag skrivit om min resa i min cancersjukdom. Jag har även skrivit om min och min makes liv med våra hundar (Primär Progressiv Multiple Skeros) och vårt bröllop med mera. Min makes PPMS har jag inte skrivit om.

Jag har även tagit farväl av mina två mopsar, först Oliver och senare Justin. Jag har även välkomnat Kevin, som är en Amerikansk cockerspaniel på 13 veckor i skrivandes stund.

Men tiderna förändras och det blir krångligare för varje gång att lägga upp bilder och då tappar jag intresset.

Bloggen har nu nått sitt slut. Efter 20 år så lägger jag ner den. Tack för mig.

Tre månader senare

Då var dagen då jag återigen var inne på min tremånaders-kontroll.

Det var alltså tre månader sedan jag sist var inne på magnetröntgen. Då min läkare gången innan det upptäckt någon typ av avvikelse så valde hon att en ny röntgen skulle göras tre månader efter det. Då jag gjort det och resultaten visade på oförändrad ”bra” ville hon att jag skulle göra ytterligare en magnetröntgen tre månader senare igen.

Så då är vi här nu. Tredje magnetröntgen med tre månaders mellanrum.

Varje magnetröntgen är olika. Jag har aldrig haft samma personal, inte heller haft samma maskin (tror jag).

Denna gång fick jag lite strul med mina hörlurar och fick ingen musik första halvan av tiden. Jag försökte säga till flera gånger men inte förrän de började prata med mig inför kontrastvätskan så reagerade de. Sista halvan fick jag alltså radio i mina lurar.

Nu inväntar jag bara en kallelse till möte med läkaren.

Resultatet

I dag var dagen då jag äntligen fick träffa min läkare för att få mina resultat.

Min läkare är helt fantastisk, så pedagogisk och väldigt förtroendegivande. Hon visade min senaste röntgen och förklarade vad man såg.

Hon berättade att det man såg förut kunde man inte se nu, men för att vara på den säkra sidan så ska jag få göra en ny röntgen igen om tre månader igen.

Efter mitt besök åkte jag och maken in till stan och tog en lunch på NK.

Väl hemma nu ligger vi halft utslagna efter en intensiv dag.