I dag var dagen då jag äntligen fick träffa min läkare för att få mina resultat.
Min läkare är helt fantastisk, så pedagogisk och väldigt förtroendegivande. Hon visade min senaste röntgen och förklarade vad man såg.
Hon berättade att det man såg förut kunde man inte se nu, men för att vara på den säkra sidan så ska jag få göra en ny röntgen igen om tre månader igen.
Efter mitt besök åkte jag och maken in till stan och tog en lunch på NK.
Väl hemma nu ligger vi halft utslagna efter en intensiv dag.
I början av oktober gjorde jag ytterligare en magnetröntgen. Några veckor senare var jag på Karolinska och träffade min läkare. Hon förklarar att de hade sett en förändring, samt att de var inte säkra på vad det var, det kunde vara ärrbildningar och/eller växtlighet.
På grund av detta skulle nästkommande magnetröntgen bli sex månader senare istället för nio.
Dagen efter hade jag missade samtal, jag kollade upp numret och ringde tillbaka. Det visade sig att det var från sjukhuset. Då det var ett samlingsnummer gick det inte att få reda på vilken avdelning som sökt mig.
Fick sedan hem ett brev från min läkare, där hon förklarade att jag skulle få göra magnetröntgen tidigare än så.
Så nu är det snart dags för en ny röntgen. Redan nästa vecka.
Men hoppet är det sista som överger en.
Mitt motto har alltid varit att se det positiva i allt som händer, trots min diagnos och de hinder som den ger/gett ska jag alltid fokusera på det positiva, oavsett hur lite/mycket som finns att finna.
Idag finns inte så mycket att säga då dagen var okej.
Eftersom att jag är sjukskriven på heltid nu denna vecka så ringde försäkringskassan till mig för att fråga om jag ska gå tillbaka till min ursprungliga sjukskrivning från o med den 2/9 när min tillfälliga sjukskrivning går ut.
Eller ja hon formulerade sig så krångligt och jag fick förklara för henne att just nu efter allt så är huvudet inte med lika bra just nu så hon fick formulera om så jag kunde förstå.
Efter samtalet tog jag en lugn promenad till centrum idag, vilket var skönt och behövligt. Men jag blev trött när jag kom tillbaka. Men jag ger mig inte. I morgon blir det en promenad igen. Nu ska jag komma tillbaka till mer ork.
