Publicerat

Tre månader senare

Då var dagen då jag återigen var inne på min tremånaders-kontroll.

Det var alltså tre månader sedan jag sist var inne på magnetröntgen. Då min läkare gången innan det upptäckt någon typ av avvikelse så valde hon att en ny röntgen skulle göras tre månader efter det. Då jag gjort det och resultaten visade på oförändrad “bra” ville hon att jag skulle göra ytterligare en magnetröntgen tre månader senare igen.

Så då är vi här nu. Tredje magnetröntgen med tre månaders mellanrum.

Varje magnetröntgen är olika. Jag har aldrig haft samma personal, inte heller haft samma maskin (tror jag).

Denna gång fick jag lite strul med mina hörlurar och fick ingen musik första halvan av tiden. Jag försökte säga till flera gånger men inte förrän de började prata med mig inför kontrastvätskan så reagerade de. Sista halvan fick jag alltså radio i mina lurar.

Nu inväntar jag bara en kallelse till möte med läkaren.

Publicerat

Resultatet

I dag var dagen då jag äntligen fick träffa min läkare för att få mina resultat.

Min läkare är helt fantastisk, så pedagogisk och väldigt förtroendegivande. Hon visade min senaste röntgen och förklarade vad man såg.

Hon berättade att det man såg förut kunde man inte se nu, men för att vara på den säkra sidan så ska jag få göra en ny röntgen igen om tre månader igen.

Efter mitt besök åkte jag och maken in till stan och tog en lunch på NK.

Väl hemma nu ligger vi halft utslagna efter en intensiv dag.

Publicerat

Ny Magnetröntgen redan!

Länge sedan 

I början av oktober gjorde jag ytterligare en magnetröntgen. Några veckor senare var jag på Karolinska och träffade min läkare. Hon förklarar att de hade sett en förändring, samt att de var inte säkra på vad det var, det kunde vara ärrbildningar och/eller växtlighet. 

På grund av detta skulle nästkommande magnetröntgen bli sex månader senare istället för nio. 

Dagen efter hade jag missade samtal, jag kollade upp numret och ringde tillbaka. Det visade sig att det var från sjukhuset. Då det var ett samlingsnummer gick det inte att få reda på vilken avdelning som sökt mig.

Fick sedan hem ett brev från min läkare, där hon förklarade att jag skulle få göra magnetröntgen tidigare än så. 

Så nu är det snart dags för en ny röntgen. Redan nästa vecka.

Men hoppet är det sista som överger en. 

Mitt motto har alltid varit att se det positiva i allt som händer, trots min diagnos och de hinder som den ger/gett ska jag alltid fokusera på det positiva, oavsett hur lite/mycket som finns att finna. 

Gamal röntgenbild