Möte med läkaren

I fredags var jag inne hos min läkare för att få svar på min senaste MRI som jag gjorde tisdagen veckan innan. 

Jag har under en tid känt av huvudvärk och förkylning så jag hade en liten föraning om att tumören kanske hade börjat växa. 

När jag och min man kommer fram och sätter oss i väntrummet så kommer min läkare på en gång. 

Jag förklarade att jag känt av huvudvärk en tid. Direkt säger hon att mina bilder visade mycket bra. 

Där kom en enorm lättnad. 

De visade tillochmed så bra att man kunde knappt se någon rest av tumören, man kunde inte riktigt avgöra om det var tumör eller ärrbildning. 

Men man såg även på bilderna att jag hade en infektion i min bihåla vilket jag ofta har kunnat ha. Så, tur i oturen, så fick jag utskrivet för detta med. 

Den här gången fick jag allt så bra förklarat och beskrivet, en riktigt bra genomgång av bilderna. 

Lera på öronen!

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. 

Anledning till detta är att livet rullar på fint just nu. 

Jag arbetar och vilar, just nu arbetar jag halvtid, då jag har min hjärntrötthet. 

Jag har varit inne och gjort magnetröntgen förra veckan och ska imorgon få resultatet av röntgen.

På tal om min senaste röntgen, så nämnde jag för personalen att jag har problem med öronproppar, problem med att de ramlar ur nästan hela tiden. 

Då fick jag en typ av lera som de täckte över, vilket jag inte alls viste att man kunde få. Det var en klart tydlig förbättring och även ljudet blev lite lägre. Så nästa gång ska jag be om lera över igen. 

Två årsdagen

SÖS

Nu idag är det två år sedan jag skrevs in inför min operation som jag gjorde dagen efter (10/8). Jag sitter och kollar in mina journaler och får tillbaka lite minnen som jag tydligen förträngt.

Dock har jag aldrig känt att det har varit läskigt eller känt mig riktigt rädd.

När jag läser vissa saker på 1177.se, som exempelvis namn eller beskrivningar kommer jag på lite saker och tankar.

Jag minns att det första jag frågade vid första uppvaknandet var: ”Får man ha hundar här?”

Då blev de lite oroliga och frågade om vart jag såg dessa hundar, men jag försökte få fram om man fick, tänkte om mina hundar kunde komma in. Man är inte så värst smart när man vaknar ny opererad.

 

En sak som jag minns att jag avskydde var den där luftslangen i näsan. Fy, det blev så kallt, torrt och gjorde nästan lite ont.

Något som jag ALDRIG glömmer är varje gång jag skulle/ska ta blodtrycket och dessa värden, många som trodde jag var elitidrottare och/eller nyss kommit från gymmet. Eller den nervösa sjuksköterskan som fumlade med min medicin och spillde ut den över hela mitt bord.

Efter min operation så vet jag att jag var rätt ”pigg” på att komma igång och röra på mig. Jag började ”arbeta” med mina fingrar, (spände dem som om jag greppade en boll och släppte).

”Förflyttningsförmåga – Hjälper till att ändra läge och dra sig uppåt i sängen” –sjuksköterska.

Jag var även väldigt snabb på att försöka klara mig själv. Då bland annat när min sjukgymnast ville se hur jag klarade trappsteg och dylikt, och hon fick be mig sakta ner.

Som sagt, jag har inte så negativa minnen där ifrån. Jag blev väl omhändertagen. Det enda jag kunde riktigt klaga på var avsaknaden av SÅS! Inte ens soppa hade de!

Tre blir fyra

I dag var jag inne på Karolinska sjukhuset för ett möte med min läkare angående min senaste MRI (Magnetkameraröntgen). Bilderna visade att tumören var oförändrad.

Eftersom att mina magnetröntgenundersökningar som jag hittills gjort var tredje månad i snart två år, varit stabila och min mentala och fysiska hälsa har varit stabilt (sett utifrån tumören), så kommer jag nu istället att göra mina undersökningar var fjärde månad istället. 

Just nu har jag semester och kommer att ha sju veckor sammanhängande semester. När jag kommer tillbaka till arbetet kommer jag att fortsätta på 50% under några månader och där efter troligtvis trappa upp till 75% arbetstid. (jag längtar till det nu). 

MRI Nummer 6

Då var det avklarat igen, för sjätte gången (tror jag) dvs efter mina operationer. Dagen gick på bra, dock rätt tidig tid, kl nio i morse var det min tur. Men det var bättre än gången innan. Då var jag på Karolinska i Huddinge tidigt en söndagsmorgon.

 

Om ca två veckor ska jag tillbaka för träff med min läkare som ska berätta hur mina röntgenbilder ser ut och om det är någon förändring eller ser ”stabilt” ut. Jag föredrar att det är stabilt/oförändrat. För om det är förändring betyder det oftast till det sämre. Nu ska jag fortsätta njuta av min semester och sovmorgnarna.

Namnsdag/födelsedag!

I går var det inte vilken dag som helst för mig, det var nämligen både min namnsdag och min födelsedag igår. Jag är lycklig att jag fick fira min 33 årsdag.

Sushibuffé

Gårdagen blev väldigt bra. Jag fick sushi till middag, och bäst av allt, budapestbakelse! Köpes denna gång då jag inte orkade baka egen.

Halväten då jag inte kunde hålla mig

jag gjorde en egen Dovre-kaka istället. Som blev helt okej, det var den andra eller tredje jag gjort så fortfarande under uppläsning då den är rätt komplicerad att göra.

dovrekakan

Idag är jag lite trött och slö, ska vila mig lite innan jag ska in till jobbet på kvällsmöte idag. 

Framför allt måste jag tacka för alla underbara gratulationer som jag fick. Tack snälla!

19 000

För en månad sedan var det tillsammans mot Cancergalan på annexet där de fick in 16 400 nya månadsgivare.

Jag fick precis ett Mail där de redovisade att siffran ökade efter galan så sammanlagt 19000 nya månadsgivare blev det totala.

Man säger att i snitt genomför 80% fullföljer anmälan till att bli givare. Samt att de flesta som går med stannar i ca fem år.

1 pers = 6000

19 000*0,8=15 200

15 200 * 6000= 91 200 000

Dvs ca 91 miljoner svenska kronor.

Wahlgren och Idrott

I söndags var det äntligen dags för showen Kort glad och tacksam. Med och av Pernilla Wahlgren med Kim Sulocki, Hanna Hedlund, Ola Forsmed och Måns Nathanaelson. Wow säger jag bara. Underbar show med riktigt mycket humor. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på vissa delar.Om någon kommer se showen nu innan den slutar, passa på att se den från början, även innan den börjar. Den startar nästan direkt det blir insläpp.

Även under måndagen var det åter igen dags att bege sig iväg. Efter jobbet åkte jag hem, sov för att sedan orka med den Live-sända galan. Idrottsgalan som Strix-television anordnade.Min underbara kompis Lotta fixade två biljetter till mig och min man Tobias. Platserna var toppen bra. Nästa gång hoppas jag på en bordsplacering. 😀

Så nu har man varit på två Galor i sitt liv. Båda två under samma år, samma månad och bara  vecka, men bara nästan det var 14 dagars mellanrum.

15 jan

Idag var jag inne på sjukhuset och fick träffa min nya läkare, som var som de andra, väldigt trevlig. Jag fick göra lite små kontroller på mig för att hon ville se hur jag ”mår” och hur min motorik är.  Jag fick även svar på min senaste magnetröntgen och tumören är oförändrad. Så nu är det bara att vänta tills i mitten/slutet av mars på nästa MR.

#Tillsammans mot Cancer

Nu var det ett tag sedan. Vad har jag egentligt gjort? Vad har jag varit med om?

Förutom nyårsfirande och arbete så har jag även varit på min första gala någonsin. I måndags (7/1) var jag med min man på ”Tillsammans mot cancer). Då jag medverkade i ett av inslagen. Ett reportage som heter ”Drömmar”. Där jag och tre andra pratar lite om drömmar innan, under och efter besked och behandlingar.

De lyckades värva 16400 nya månadsgivare den 7/1-2019

Galan var trevlig, sorglig och även rolig. Innan direktsändningen så var det förmingel och jag kan konstatera att jag inte är en ultimat minglare (ännnu) hoppas på att få gå på fler galor i framtiden. Inte att jag var dålig på att mingla direkt men det var mer eller min första gala jag var på så att mingla ligger inte för mig naturligt direkt.