#Tillsammans mot Cancer

Nu var det ett tag sedan. Vad har jag egentligt gjort? Vad har jag varit med om?

Förutom nyårsfirande och arbete så har jag även varit på min första gala någonsin. I måndags (7/1) var jag med min man på ”Tillsammans mot cancer). Då jag medverkade i ett av inslagen. Ett reportage som heter ”Drömmar”. Där jag och tre andra pratar lite om drömmar innan, under och efter besked och behandlingar.

De lyckades värva 16400 nya månadsgivare den 7/1-2019

Galan var trevlig, sorglig och även rolig. Innan direktsändningen så var det förmingel och jag kan konstatera att jag inte är en ultimat minglare (ännnu) hoppas på att få gå på fler galor i framtiden. Inte att jag var dålig på att mingla direkt men det var mer eller min första gala jag var på så att mingla ligger inte för mig naturligt direkt.

 

 

HEJ DÅ 18!

Så mycket som man fått uppleva detta år.

Det ”började” med en begravning i min hemby där en vän till familjen (samt även mina kusiners farfar) somnade in av ålderdom. Dessutom fick man träffa släkt som man inte sett på länge. 

Vila i frid ”Farfar” Reynold

Där efter blev det lite födelsedagar som firades, en hel del läkarbesök och provtagningar på grund av mina cellgifter. Jag fick bli ett år äldre, samt min man.

Sommaren var enormt varm och det blev en hel del sol och bad. En del smygande med kamerateam innan det blev offentligt att vi skulle vara med i Sofias Änglar (säsong 11 avsnitt 10 för den som vill se på D-play).

Underbara Johnnie, Mattias och Sofia <3 

Vi blev firade med fantastiska Alcazar och vi fick även gå på en av deras fantastiska shower. Öppningsnumret där Niklas Arleryd (tillsammans med de andra dansare) gjorde en fantastisk öppning. Vi var på hotell i Uppsala innan och sov där på natten, tog några drinkar med Sofia och Tessan efter konserten.

Vi var på ett skärgårdsbröllop som var fantastiskt. Samt att jag och min man firade vårt första år som gifta, (bomulls). Jag fick börja testa på att arbeta och gör fortfarande på 25 %.

Madde & Rasmus 18/8 2018 <3 

Vi har nu precis firat jul och nu kommer det nya året att firas in. Den 7 januari kan man se mig (ev min man med) på tv4 kl 20:00 på Cancergalan. Så ska det bli spännande att se vad som mer kommer bjudas på under det nya året.

7/1 kl 20:00 Tv 4

Gott nytt år & God fortsättning till er alla nu!

365 dagar

Då har det nu gått ett helt år sedan jag och min man sa ja till varandra. Vi firar nämligen bommulbröllop idag. Eller vi har firat hela helgen, igår var det 52 veckor sedan men idag är det den 25 november vilket är datumet då vi gifte oss förra året.

Men att fira hela helgen var bättre än ”bara” idag.

Dom Périgon som vi fick av vänner,

Tobias fick rosor och Sofia Wistams halsband

Tobias gjorde en rostbiff som vi mumsade på.

Blame it on the Disco!

Vilken fantastisk och otroligt rolig kväll vi hade igår.

Det började med efter att jag slutade jobbet så mötte jag upp min man på tågstationen och där ifrån åkte vi in till Stockholm City, för att ta en lite matbit och sedan bege oss till Uppsala. Väl framme checkade vi in på hotellet, gick upp på rummet och vilade en stund.

Senare så gjorde vi iordning oss lite snabbt och sen ner till restaurangen för att äta en bit mat och dricka en varsin öl. Efter maten, upp på rummet för att fixa till det sista inför kvällens show.

In till arenan i Uppsala, för att se Alcazar uppträda! Där satt jag, min man, Sofia och hennes väninna ”Tessan”. Vi hade så ofantligt roligt, det var dans ”sho och shim” och en massa stoj. Efter showen gick vi ner in till Andreas Lundstedt ”lounge” och träffade de tre fantastiska artisterna. Träffade även på den fantastiskt duktige multitalangen, Niklas Arleryd, som är en av bakgrundsdansarna i showen. (Han är även grymt bra på att sjunga.)

Efter showen körde Sofia oss tillbaka till hotellet för att ta ett glas och en bit mat. (Det blev ett par varv runt bensinstationen för att fylla upp tanken innan med) (>¸<)

När vi tillsist gick upp på hotellrummet för att sova var vi så lyriska och trött. Fortfarande idag med. Det är svårt att fatta att det hände, en av de bästa kvällarna i våra liv.

ett år senare!

Idag är det ett år sedan jag gjorde min sista och trettiotredje strålbehandling i Uppsala, där min strålningskompis Malin överraskade mig med bubbel, röda mattan och glitter. Hon bjöd mig på ett perfekt avslut, vi passade även på att äta lunch på hotellrestaurangen med, Hotel Von Kraemer.

 

Det var även den enda av mina 33 tillfällen som maskinen strulade och gjorde så att det blev en rejäl fördröjning/försening men Malin och jag delade på samma taxiresa hem.

Sofias änglar

I måndags blev det officiellt, jag och min make Tobias ska vara med i kommande avsnitt av Sofias Änglar. Måndagen den 29 oktober i år ser man oss i rutan.

Att få träffa Johnnie, Matias och Sofia var riktigt underbart. De var mycket trevliga, mer än man kunde trott. Men förutom de tre underbara änglarna så fick man även träffa mängder av fantastiska människor. Hantverkare, kamera/ljudtekniker produktionsledning, byggledare och så vidare. Här nedan är en lite smygtitt om vad som kommer till nästa vecka.

Det syns så väl på mig att jag är helt trött/slut i hjärnan. Hjärntröttheten spelar in där!

Slutet är här!

Allt har ett slut.

Nu blir det ett slut!

Eller ja, ett uppehåll!

Nu är det slutet på cellgifterna för denna gång. Min sista kur tog jag nu för ett tag sedan, (den 19 september). Då kom jag upp i min dos, samt att min senaste MR visade på en stabil tumör, ett oförändrat läge, så nu har vi beslutat att pausa min behandling. Men med fortsatta kontinuerliga magnetröntgen-undersökningar och läkarbesök.

Telefonmöte

För ett tag sedan var jag inne och gjorde en MR (magnetröntgen) . Några dagar senare ringde jag upp min sköterska som bokade in ett telefonmöte med min läkare. Jag fick till mitt telefonmöte med henne då hon även kunde bekräfta provsvaren från min röntgen. STATUS OFÖRÄNDRAD”det vill säga att min tumör inte har växt, men inte heller krympt.

 Nästa vecka är det dags för ett ”riktigt”möte med min läkare och där ska jag klara upp lite frågetecken och funderingar som vi har.

HÅRET

Många gånger får jag höra att mitt hår växer bra och att jag kan ju låta det att växa ut. Visst kan jag göra det, men ju mer tiden har gått ju mer har jag vant mig vid det snaggade håret. Samt att frisyren är mycket tunnare vid själva strålningsingången och dess raka kanter. Det ser nästa ut som att jag har varit hos en dålig frisör.

Så jag tror ändå att mitt hår ska få vara snaggat ett tag till. Kanske inte riktigt lika snaggad som på bilden, men rakmaskinskort.

Ett år senare!

Idag är det exakt ett år sedan som jag gjorde min operation. Minns dagen i fragment. Minns att jag började morgonen med att duscha i det hemska hibiscrub och därefter på med ny ren särk. Lägga mig i sängen och vänta på att bli nedrullad till narkosläkaren. 

Eftersom att jag inte fick äta någon form av frukost så var jag extremt hungrig. Så som jag blir när jag vet att jag måste fasta. 

Kommer tillslut ner till narkosläkaren och blir sövd. Vaknar upp inne på uppvaket, träffar Tobias dom sitter/står där och ser helt förstörd och samtidigt lättad ut. Jag får i mig lite jordgubbs-dryck (tror jag, den var i alla fall röd), enligt mig så var det någon deciliter eller två men enligt Tobias var det ca två små klunkar. 

Ges morfin i handen (mot smärtan i skallen) och kräks upp drycken direkt. Eftersom att det var någon röd dryck så såg det ut som att jag kräktes blod. 

Precis när jag tänker dricka lite till kommer min kirurg upp och säger att jag måste sluta dricka och äta, han berättar att jag tydligen fått en hjärnblödning under op pga av ett EP anfall. Så måste tillbaka ner igen. 

Kommer in till narkosläkaren som säger, ”hej Kim. Är du här nu igen. Det är inte ofta jag träffar en patient såhär ofta på samma dag” (något sådant sa hon). Vaknar upp senare på kvällen tillsammans bredvid Tobias igen. Denna gången fick jag äntligen äta lite.

Minns den där stanken som satt på min kropp och Tobias har återberättat för mig att jag luktade ”sjukt” eller ja, kliniskt rent.