Hur slår man ihjäl tiden?

Vad gör man när man spenderar dryga timmen gånger två i en taxi  varje vardag?

Tanken var att jag skulle lyssna på ljudböcker. Men då de flesta uppläsarna är så utomordentligt tråkiga så var det rätt svårt. Men nu har jag en bok som jag lyssnar på. Fredrik Backmans böcker tycker jag mycket om. Nu är det ”Mormor hälsar och säger förlåt”.

Annars blir det lätt att man sitter och läser mail, facebook, insta mm. Men egentligen borde jag passa på att vila huvudet, ögonen och försöka sova.

 

(Ett inlägg jag glömde posta när jag spenderade all tid i taxin)

Fint novemberljus :)

Efter min protonstrålning i Uppsala så fick jag ta med mig min mask hem. Personalen frågade om jag skulle elda upp den eller vad jag skulle göra. Min sambo placerade den i ett skåp och jag la själv dit ljus bakom den. Gjorde det hela lite spookie. Men eftersom att den är gjuten efter mitt ansikte så kan man ju krasst sätt säga att jag alltid är hemma nu. Se filmen.

Full rulle hela dagen lång

Idag när jag kom till min sista strålningsbehandling stod Malin (en annan patient som gör sin sista strålning på fredag) redo med bubbel och röda mattan direkt när jag kom. Jag fick ta hem min mask!

Förseningar i strålningen som gjorde att vi fick åka hem lite senare. Men vi fortsatte att dricka upp det sista som var kvar i taxin. Efter lite köer, så kom jag hem. Hann precis pusta ut innan det var dags för att åka in till stan. Men mitt i all stress råkade jag åka åt fel håll vilket resulterade i att jag blev försenad till föreläsningen.

Men fram kom jag och Ullis och jag lyssnade på en föreläsningen av författaren och min vän Lisbeth Pipping.

Efter mötet så tog Ullis och jag en mumsbit och en kall. Där efter stressa ner till tågen för att åka hem.

Tack alla inblandade för det trevliga uppvaktande på min ”sista dag”.

HJÄLP på AVSKED?!

Nu är jag snart klar med min strålning. Jag har tänkt ge någon form av present/uppskattning till personalen på min klinik. Jag vet att det inte är ett måste, men när de är så trevliga, gulliga och får en att må fint så vill man visa att man är nöjd. Om någon är missnöjd med något kan denne oftast gå över eld för att framföra sitt missnöje.

Men frågan är vad är smidigt att ge. Vill inte ge för dyr, för stor eller för krånglig sak heller. Tar tacksamt emot tips!

Svullen 

Man märker inte hur stor man är förrän man ser sig själv på film. Stillbilder är inte alls samma sak som att se sig själv på en film. Se hur man rör sig, hur kroppen ser ut och så vidare. Sen hör det till vanligheten att man är självkritisk. 


Men nu är det dags för mig att börja röra på mig. Jag ska inte hårdträna direkt. Men raska promenade någon halvtimme till en början kanske vore på sin plats. 

Lite senare ( i kväll eller i morgon) kommer det upp en film från dagens behandling. Måste bars redigera den, klippa bort de övriga som är med. Så att man inte bryter mot några regler. 

Skor

Ja, att ha cancer och vara stor är inte den bästa kombinationen. Eller ja, det spelar väll ingen roll varför man är sjukskriven, o stor är väl inte heller det mest positiva. Men nu var jag tvungen att köpa nya skor. Min storlek, 47 i skostorlek är inte alltid lätt att få tag i. För ett tag sedan var jag inne i tre eller fyra olika skoaffärer för att leta ”lyckan”. Men som vanligt så finns det bara ”fula gubbskor” om det ens finns i min storlek. En buktik hade ett par ”uggsliknande” skor i storlek 48!

I stället bestämde jag mig för att  beställa hem två par från nätet. Nu passade dem bra, men om de inte gjort det hade jag blivit tvungen att skicka tillbaka dem. Vilket jag inte är så bra på. Men hur som haver, så slapp jag det.

Helg

Ja, först tänkte jag att helgen uppskattar man inte som sjukskriven. Alltså, när man jobbar så känns helgen så väldigt mycket mer speciell. Men faktum är att Malin (min cancer kompis, om man nu kan säga så) diskuterade detta. Vi tar ju faktiskt helg ifrån allt pendlande och våra behandlingar.

Kan säga att jag är väldigt trött i benen och ögonen efter en vecka sittandes i taxi. Långa ben betyder att man inte kan sträcka ut sig ordentligt i bilen. Sen är det alltid olika chaufförer med. Några är guld värda, de hälsar och pratar snabbt i början och sedan låter de en va. Medans vissa pratar på som om det inte fanns en morgondag. Jag uppskattar tystnade i taxin.

30/33

Ja. Idag har jag klarat av nummer 30 av mina strålnings. Idag gick maskinen sönder, eller ja alltså datorn hängde sig så jag låg där fastspänd och fick invänta att tekniker skulle komma o fixa problemet. 

Men det tog ingen längre tid. Blev 15 minuters fördröjning ungefär. 

Peruk

Ja jag skaffade en peruk ändå. Den var dock väldigt tung och otymplig. Tror jag struntar i den i morgon. Dock släpper den massa hår. Så har kvar en del av den nu^^