Klantig är bara förnamnet

Jag skulle gå till affären efter att min sjuksköterska var här och pysslat om mig, trodde jag! Men i själva verket la jag mig i soffan en ”stund” och somnade till. Samtidigt var tv:n på med något av ”real housewifes” tror New York kanske. Drömde i alla fall en mixad dröm där jag var med och det var tjafs och bråk och skit. Mitt i allt, så ringer det på dörren, (eller ja, ringklockan, dörren kan ju inte ringa) och det var två små killar i tioårsåldern som frågade efter pant, då de hade en tävling i skolan om vem som kunde få mest pant?

Jag har ingen pant svarade jag och drog igen dörren.

När jag kom tillbaka till soffan vaknade jag till lite mer och insåg att jag måste varit precis som Ove från filmen ”En man som heter Ove”. Varför sa jag ens så, jag har ju massor.

Efter det vaknade jag och tillsist kom jag iväg till affären och köpte nästan allt som jag skulle ha, förutom två viktiga ingredienser som behövs till maten jag lagar nu. Puhhhh. Sen en snabb promenad med grabbarna, alltså hundarna, inte de som ringde på innan.

Nej nu kallar köket på mig igen.

Ett svar på ”Klantig är bara förnamnet”

  1. Jo jag vet vad hjärncancer är. Hade glioblastom, värsta graden men står fortfarande upp!
    ”Hål i huvudet” brukar jag säga – och det har jag papper på!
    Kämpa på!
    Vi är många som drabbats….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer skyddat av WP-SpamShield för WordPress

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.