Men typiskt sur k*ken

Jävla surgubbe till taxichaufför idag. Först är han sen, sen måste han förbi Kungsholmen för att kunna släppa av de som var i taxin när han hämtade upp mig.

När vi är påväg där ifrån så åket han och tvärbromsar vid varenda korsning för att se vart han ska svänga ner. Jag säger till han att han kan ju sätta på hans GPS för att det ska gå bättre. Men han informerar om att han minsann hittar. Tiden går och jag har en kvart på mig och enligt min gps så tar det 17 minuter. Så tillsist fräser jag i till han.

Men för i helvete, sätt på din gps så att du hittar.

Då får jag till svar att han ska göra det.

Sedan hamnar vi bakom en buss som stannar för rödljus och då skyller han all försening på grund av bussen.

Fall

Vi begav oss iväg till Söderhamn i jul för att fira med min makes familj på julen. Vi tänkte att vi skulle åka iväg så tidigt som möjligt för att slippa den värsta trafiken.

Så klockan 07:00 packade vi in allt i bilen. Det var bara det att det var inte bara mörkt och fuktigt. Det var även glashalt. Precis när jag ska lasta in det sista så vurpar jag och landar på röven.

Det enda jag hinner att tänka är att skydda huvudet då skallbenens sitter ”löst”.

Då hann jag i alla fall att ta emot mig med armbågarna. Ingen större skada tror jag men blev svullen på ena armbågen. Den ömmade och kändes. Den gjorde nästan lite ont. Men inget skulle få stoppa mig att fira jul i år.

Nu idag har den värsta svullnade gått ner och det känns minimalt. Högra armbågen känner jag inte alls av längre. Alltså jag känner den men den ömmar inte.

Nu äre Jul igen!

Nu är det ”äntligen” julafton. Den här dagen som man längtade sönder sig efter i sin barndom. Det gick verkligen aldrig att somna på kvällen innan och man låg vaken i timmar innan man tillsist lyckades somna. Nu, vuxen är det inte alls samma känsla och samma problem med att somna kvällen innan.

Den här julen var lite osäkert på om man kunde fira överhuvud taget men då jag mår så bra så valde vi att åka iväg till Söderhamn för att fira med min makes släkt.

Just nu för stunden ligger jag i sängen och ”vaknar till” snart ska jag kliva opp. Ta en runda med pojkarna innan vi äter julfrukost.

En sak som jag helt ”missat” som jag har som tradition är att se på tomten är far till alla barnen. Jag hade även tänkt att införs En underbar jävla jul som en ny tradition.

Aja. Hur som helst. God Jul på er alla.

ASIH DUBBELT UPP

Idag har jag haft besök av ASIH två gånger.

Min picline-ingång var lite röd och sårig. Så de skulle ta en odling på den. Dock hade de inte något odlingsrör med sig så de fick komma tillbaka lite senare och Så passade de även på att lägga om det igen.

Nu hoppas jag att den inte ömmar mer och att odlingen inte visar något.

Läkarbesök

UNu idag på ”morgonen” har jag varit inne i sjukhusområdet för att trygga min läkare På en rutinkontroll.

Åter igen får jag beröm för mina fina värden. Att jag mår så bra som jag gör och att jag inte känner något speciellt mer.

På vägen hem i taxin insåg jag hur trångt det kan vara. Kan säga som så att baksäten och långa personer är inte det mest ultimata.

 

Och där emellan kommer fasta

  1. Äntligen fri!

Eller ja fri från min cancer kommer jag aldrig bli, men från mina tabletter som gör att jag måste ”fasta”.

Eller fri och fri de är ett lite längre uppehåll nu bara. Hur som helst.

sigma-tau_0070

Jag tog de två sista Natulan igår kväll där av så slipper jag i alla fall Natulan på tjugosju dagar. Nästa fasta är om tjugoen dagar egentligen dag 1 omgång 2. Sen nästa gång dag 8-21 igen.

Ikväll ska jag äta när jag blir hungrig! Det har jag inte kunnat göra på två veckor.

All work work

Idag spenderade jag dagen på bibblan i Farsta för att kunna uppdatera min arbetsdator då den strulade för att det den var så länge sedan senaste uppdateringen. Typiskt säkra datorer. Men anledningen till att jag satte mig på bibblan var för att kunna koppla upp mig på Stockholmstads nätverk. Skönt att få det gjort. Läsa lite mail och texter som man inte ”hunnit” med. Ju mer jag satt där ju mer insåg jag vad jag saknade jobbet, familjerna och kollegorna. Att ha något att göra under dagarna och känna sig mer behövd än såhär. Fy fasen för att vara sjukskriven och samtidigt ”må bra”.

Cellgiftsplanen

Jag tänkte att jag skulle klargöra lite mer hur min behandling går till. Dvs hur mitt schema med mina cellgifter ser ut.

Jag går på ett ”schema” med 43 dagar när dessa dagar är över börjar de om och sammanlagt kommer jag ha gjort 43 dagar gånger 4 gånger.

Då ska vi se, dag ett (starten) ser ut som så att jag tar fem stycken LOMUSTINE och sen har jag ett ”uppehåll” av tabletter och mediciner en vecka.

Dag åtta till Tjugoett tar jag två tabletter av NATULAN, samt att dag åtta tar jag även intravenöst på sjukhuset. Även dag vid ca dag 29 tar jag det igen.

Sedan dag 43 börjar jag om igen, så dag 43 är även dag 1.

Nu har jag kommit ungefär hälften av min ”första omgång”.

Undersökning

Så typiskt allt är. Datorn kraschade igår och jag har fått ett frågeformulär angående min operation i augusti.

Får se om hur jag väljer att svara eller inte. Det var frivilligt. Men om det kan hjälpa någon annan i framtiden så varför inte. Eller om jag kommer att behöva göra om

Operationen i framtiden kanske. För min tumör kommer att vara kvar för alltid. Den är för dumt placerad för att ta bort helt.

Det enda tuffa är att jag gillar inte att hålla på med sådant på telefonen.