Ambulans i akutfart

Den 10 augusti var det fem år sedan jag gjorde min operation för min hjärntumör och allt var frid och fröjd…

…trodde jag…

…I går onsdagen den (24/8) under förmiddagen på jobbet fick jag domningar i munnen som blev värre och till sist var högersidan av ansiktet bortdomnat. Ringde då 112 och ambulansen kom snabbt. Medans jag väntade så fick jag domningar i fingrarna på högerhanden.

När ambulansen väl kom så hade domningarna försvunnit. Lite i fingrarna kvar.

https://www.tenstarsimulation.com/se/systems/vehicles/ambulance

Kom in till akuten och fick göra en CT-Röntgen runt 12. Därefter tillbaka till akutens väntrum.

Där fick jag en ostsmörgås och vatten (vatten var mitt val).

Runt 14 tiden kom en sköterska som skulle göra ett covid test för att de skulle skriva in mig.

Ca 14:30 fick jag prata med den läkaren som jag träffade när jag kom in, hon mig om läget.

I början misstänkte de att det var en stroke eller en TIA. Men efter de sett mina svar misstänkte de att de såg en blödning på ca 9 mm i hjärnan.

Innan de kunde fatt några beslut om vart jag skulle ta vägen behövde de först få ett utlånande från ett specialist-Neroteam.

Därefter beslutas det om jag blir kvar i Huddinge eller ska transporteras till Solna. (Hoppas Solna för där finns bra restauranger).

Man ser att ansiktet är lite snett

Kl 16 gick ”min” läkare av dagskiftet och meddelade att ”nattläkaren” skulle ta över. En halvtimme senare kom en personal och tog mitt blodtryck mm igen.

Strax där efter kom ”nattläkaren” och informerade att blödningen nödvändigtvis kanske inte är blödning utan att det kan vara en förkalkning.

17:30 kom jag upp till mitt rum och då fick jag dagens första mål mat.

Dagens första måltid

Strax efter kom Tobias med lite saker till mig.

Jag var i ovishet om jag skulle hinna till att få göra en MR men det blev för sent för MR så den skulle bli dagen efter.

Ett kvarts päron runt 9 och en skiva bröd med ost och paprikastång på. Den som känner mig vet vad jag tänkte på under hela dagen 🤪

Over and out

15 jan

Idag var jag inne på sjukhuset och fick träffa min nya läkare, som var som de andra, väldigt trevlig. Jag fick göra lite små kontroller på mig för att hon ville se hur jag ”mår” och hur min motorik är.  Jag fick även svar på min senaste magnetröntgen och tumören är oförändrad. Så nu är det bara att vänta tills i mitten/slutet av mars på nästa MR.

#Tillsammans mot Cancer

Nu var det ett tag sedan. Vad har jag egentligt gjort? Vad har jag varit med om?

Förutom nyårsfirande och arbete så har jag även varit på min första gala någonsin. I måndags (7/1) var jag med min man på ”Tillsammans mot cancer). Då jag medverkade i ett av inslagen. Ett reportage som heter ”Drömmar”. Där jag och tre andra pratar lite om drömmar innan, under och efter besked och behandlingar.

De lyckades värva 16400 nya månadsgivare den 7/1-2019

Galan var trevlig, sorglig och även rolig. Innan direktsändningen så var det förmingel och jag kan konstatera att jag inte är en ultimat minglare (ännnu) hoppas på att få gå på fler galor i framtiden. Inte att jag var dålig på att mingla direkt men det var mer eller min första gala jag var på så att mingla ligger inte för mig naturligt direkt.

 

 

HEJ DÅ 18!

Så mycket som man fått uppleva detta år.

Det ”började” med en begravning i min hemby där en vän till familjen (samt även mina kusiners farfar) somnade in av ålderdom. Dessutom fick man träffa släkt som man inte sett på länge. 

Vila i frid ”Farfar” Reynold

Där efter blev det lite födelsedagar som firades, en hel del läkarbesök och provtagningar på grund av mina cellgifter. Jag fick bli ett år äldre, samt min man.

Sommaren var enormt varm och det blev en hel del sol och bad. En del smygande med kamerateam innan det blev offentligt att vi skulle vara med i Sofias Änglar (säsong 11 avsnitt 10 för den som vill se på D-play).

Underbara Johnnie, Mattias och Sofia <3 

Vi blev firade med fantastiska Alcazar och vi fick även gå på en av deras fantastiska shower. Öppningsnumret där Niklas Arleryd (tillsammans med de andra dansare) gjorde en fantastisk öppning. Vi var på hotell i Uppsala innan och sov där på natten, tog några drinkar med Sofia och Tessan efter konserten.

Vi var på ett skärgårdsbröllop som var fantastiskt. Samt att jag och min man firade vårt första år som gifta, (bomulls). Jag fick börja testa på att arbeta och gör fortfarande på 25 %.

Madde & Rasmus 18/8 2018 <3 

Vi har nu precis firat jul och nu kommer det nya året att firas in. Den 7 januari kan man se mig (ev min man med) på tv4 kl 20:00 på Cancergalan. Så ska det bli spännande att se vad som mer kommer bjudas på under det nya året.

7/1 kl 20:00 Tv 4

Gott nytt år & God fortsättning till er alla nu!

ett år senare!

Idag är det ett år sedan jag gjorde min sista och trettiotredje strålbehandling i Uppsala, där min strålningskompis Malin överraskade mig med bubbel, röda mattan och glitter. Hon bjöd mig på ett perfekt avslut, vi passade även på att äta lunch på hotellrestaurangen med, Hotel Von Kraemer.

 

Det var även den enda av mina 33 tillfällen som maskinen strulade och gjorde så att det blev en rejäl fördröjning/försening men Malin och jag delade på samma taxiresa hem.

Sofias änglar

I måndags blev det officiellt, jag och min make Tobias ska vara med i kommande avsnitt av Sofias Änglar. Måndagen den 29 oktober i år ser man oss i rutan.

Att få träffa Johnnie, Matias och Sofia var riktigt underbart. De var mycket trevliga, mer än man kunde trott. Men förutom de tre underbara änglarna så fick man även träffa mängder av fantastiska människor. Hantverkare, kamera/ljudtekniker produktionsledning, byggledare och så vidare. Här nedan är en lite smygtitt om vad som kommer till nästa vecka.

Det syns så väl på mig att jag är helt trött/slut i hjärnan. Hjärntröttheten spelar in där!

Slutet är här!

Allt har ett slut.

Nu blir det ett slut!

Eller ja, ett uppehåll!

Nu är det slutet på cellgifterna för denna gång. Min sista kur tog jag nu för ett tag sedan, (den 19 september). Då kom jag upp i min dos, samt att min senaste MR visade på en stabil tumör, ett oförändrat läge, så nu har vi beslutat att pausa min behandling. Men med fortsatta kontinuerliga magnetröntgen-undersökningar och läkarbesök.

Telefonmöte

För ett tag sedan var jag inne och gjorde en MR (magnetröntgen) . Några dagar senare ringde jag upp min sköterska som bokade in ett telefonmöte med min läkare. Jag fick till mitt telefonmöte med henne då hon även kunde bekräfta provsvaren från min röntgen. STATUS OFÖRÄNDRAD”det vill säga att min tumör inte har växt, men inte heller krympt.

 Nästa vecka är det dags för ett ”riktigt”möte med min läkare och där ska jag klara upp lite frågetecken och funderingar som vi har.

HÅRET

Många gånger får jag höra att mitt hår växer bra och att jag kan ju låta det att växa ut. Visst kan jag göra det, men ju mer tiden har gått ju mer har jag vant mig vid det snaggade håret. Samt att frisyren är mycket tunnare vid själva strålningsingången och dess raka kanter. Det ser nästa ut som att jag har varit hos en dålig frisör.

Så jag tror ändå att mitt hår ska få vara snaggat ett tag till. Kanske inte riktigt lika snaggad som på bilden, men rakmaskinskort.

Ett år senare!

Idag är det exakt ett år sedan som jag gjorde min operation. Minns dagen i fragment. Minns att jag började morgonen med att duscha i det hemska hibiscrub och därefter på med ny ren särk. Lägga mig i sängen och vänta på att bli nedrullad till narkosläkaren. 

Eftersom att jag inte fick äta någon form av frukost så var jag extremt hungrig. Så som jag blir när jag vet att jag måste fasta. 

Kommer tillslut ner till narkosläkaren och blir sövd. Vaknar upp inne på uppvaket, träffar Tobias dom sitter/står där och ser helt förstörd och samtidigt lättad ut. Jag får i mig lite jordgubbs-dryck (tror jag, den var i alla fall röd), enligt mig så var det någon deciliter eller två men enligt Tobias var det ca två små klunkar. 

Ges morfin i handen (mot smärtan i skallen) och kräks upp drycken direkt. Eftersom att det var någon röd dryck så såg det ut som att jag kräktes blod. 

Precis när jag tänker dricka lite till kommer min kirurg upp och säger att jag måste sluta dricka och äta, han berättar att jag tydligen fått en hjärnblödning under op pga av ett EP anfall. Så måste tillbaka ner igen. 

Kommer in till narkosläkaren som säger, ”hej Kim. Är du här nu igen. Det är inte ofta jag träffar en patient såhär ofta på samma dag” (något sådant sa hon). Vaknar upp senare på kvällen tillsammans bredvid Tobias igen. Denna gången fick jag äntligen äta lite.

Minns den där stanken som satt på min kropp och Tobias har återberättat för mig att jag luktade ”sjukt” eller ja, kliniskt rent.