Nu vågar jag ropa hej!

Nu har jag varit hemma sedan halv ett dvs ca 9 timmar, utan att känna av något. Det enda nu är att jag är så trött och seg. Känner mig ofokuserad och hungrig och mätt på samma gång. 

Ska snart gå o lägga mig. Ska få sova i min säng för första gången sedan tisdagsnatt. Under skönt. 

Men tänker ställa tidigt larm för att få i mig min medicin i bra tid. 

Då vet jag!


Då kom läkaren tillsist. Eller ja jag tror att han började med mig. 

Då mina domningar beror på en liten blödning i hjärnan så utesluter man att det är borelia eller liknande då mina domningar är typiska reaktioner av blödningar. 

Det man gör nu är att man har ökat min dosering på medicinen. Något annat gör man inte. 

ökningen av dosen hade jag inte hunnit med innan jag fick åka hem första gången.

Nu är det bara att hålla tummarna att det är bra som det är. 

Morgonen efter natten


Då har man klarat av ”första” (tredje) natten. 

Jag var lite skeptisk till om jag skulle kunna somna med tanke på hur mycket min granne lät, hur högt personalen pratade (de sitter precis utanför). 

Det som väckte mig stup i kvarten var faktiskt min maskin och när nattpersonalen var tvungna att fästa tillbaka alla mina kablar som jag dragit av under sömnen, då jag rör mig väldigt mycket när jag sover. 

Mina sladdar

Jag ligger nu på avdelningen där man har övervakning 24/7 och det är hemskt. Det betyder att jag kommer behöva ligga i sängen typ hela tiden med undantag att gå på toaletten. 

Nu i skrivandets stund inväntar jag att läkare ska komma förbi när de går ronden. Så jag får reda på vad planen är för mig.