Mental Fatigue eller hjärnmos

Ja, precis som rubriken säger så är jag helt hjärntrött nu. Fullt upp sedan sista strålningsdagen. Malin och jag hade planerat att käka innan, där efter hem för att åka in till stan och möta upp Ullis för en föreläsning. Torsdagen upp ”tidigt” för att ta tåget ner till Skövde och där efter bli upplockad av Maria, för att åka till Mariestad. Träffa Min guddotter och hennes syster samt pappan i familjen. Hämta från förskola och skola, fika, äta shoppa och så vidare. I dag blev det upp ”tidigt” för att få sjukts tillbaka till Skövde och sedan möta upp Linda, (min syssling).

 

Nu sitter jag på tåget, trött slut och hyfsat mätt. Fick en laxbit med något lustigt. Men gott var det, tror jag, dåligt med smaksinne nu då jag är smått förkyld.

Julafton

häromdagen när jag hade min sista behandling kände jag mig väldigt bortskämd. Jag blev översvämmad med en massa olika fina presenter. Kort, Bubbel, bok, morgonrock, Pokal och framförallt en ny skön mössa.

Hur slår man ihjäl tiden?

Vad gör man när man spenderar dryga timmen gånger två i en taxi  varje vardag?

Tanken var att jag skulle lyssna på ljudböcker. Men då de flesta uppläsarna är så utomordentligt tråkiga så var det rätt svårt. Men nu har jag en bok som jag lyssnar på. Fredrik Backmans böcker tycker jag mycket om. Nu är det ”Mormor hälsar och säger förlåt”.

Annars blir det lätt att man sitter och läser mail, facebook, insta mm. Men egentligen borde jag passa på att vila huvudet, ögonen och försöka sova.

 

(Ett inlägg jag glömde posta när jag spenderade all tid i taxin)

Fint novemberljus :)

Efter min protonstrålning i Uppsala så fick jag ta med mig min mask hem. Personalen frågade om jag skulle elda upp den eller vad jag skulle göra. Min sambo placerade den i ett skåp och jag la själv dit ljus bakom den. Gjorde det hela lite spookie. Men eftersom att den är gjuten efter mitt ansikte så kan man ju krasst sätt säga att jag alltid är hemma nu. Se filmen.

Taxi!

Nu har jag åkt med en hel del olika bilmärken, (baksäten). Kan säga att Volvo har varit det mest obekväma bilen att sitta bak i.

Det har känts som att sitta på en vattenslang. Tappade räkningen efter andra veckan redan. Men tror att Mercedes och Toyota är de märken som jag åkt mest med, där efter kommer nog Volvo.

Full rulle hela dagen lång

Idag när jag kom till min sista strålningsbehandling stod Malin (en annan patient som gör sin sista strålning på fredag) redo med bubbel och röda mattan direkt när jag kom. Jag fick ta hem min mask!

Förseningar i strålningen som gjorde att vi fick åka hem lite senare. Men vi fortsatte att dricka upp det sista som var kvar i taxin. Efter lite köer, så kom jag hem. Hann precis pusta ut innan det var dags för att åka in till stan. Men mitt i all stress råkade jag åka åt fel håll vilket resulterade i att jag blev försenad till föreläsningen.

Men fram kom jag och Ullis och jag lyssnade på en föreläsningen av författaren och min vän Lisbeth Pipping.

Efter mötet så tog Ullis och jag en mumsbit och en kall. Där efter stressa ner till tågen för att åka hem.

Tack alla inblandade för det trevliga uppvaktande på min ”sista dag”.

Cancerstrålningen är över!!!

Nu är ännu ett kapitel i mitt liv passerat, min strålningsbehandling är nu tillända. Sista behandlingen i dag. Aldrig mer Uppsala (för protonstrålning).


I kväll ska jag träffa min vän Lisbeth och lyssna på hennes föreläsning tillsammans med min vän Ulrika.  I morgon blir det att dra iväg till Skövde med förmiddagståget.

HJÄLP på AVSKED?!

Nu är jag snart klar med min strålning. Jag har tänkt ge någon form av present/uppskattning till personalen på min klinik. Jag vet att det inte är ett måste, men när de är så trevliga, gulliga och får en att må fint så vill man visa att man är nöjd. Om någon är missnöjd med något kan denne oftast gå över eld för att framföra sitt missnöje.

Men frågan är vad är smidigt att ge. Vill inte ge för dyr, för stor eller för krånglig sak heller. Tar tacksamt emot tips!

Svullen 

Man märker inte hur stor man är förrän man ser sig själv på film. Stillbilder är inte alls samma sak som att se sig själv på en film. Se hur man rör sig, hur kroppen ser ut och så vidare. Sen hör det till vanligheten att man är självkritisk. 


Men nu är det dags för mig att börja röra på mig. Jag ska inte hårdträna direkt. Men raska promenade någon halvtimme till en början kanske vore på sin plats. 

Lite senare ( i kväll eller i morgon) kommer det upp en film från dagens behandling. Måste bars redigera den, klippa bort de övriga som är med. Så att man inte bryter mot några regler.