En blogg om min resa mot min Cancer
Mina älsklingar som ska lukta och kissa precis över allt
Ja, vad vore kampen med min behandling utan min älskling och mina pälsklingar. Min man och våra två underbara mopsar, Justin och Oliver. Mopsar, kan alltid liva upp en om man är ledsen eller vad som. De är det som är deras uppgift, att stötta och ta hand om sina människor. Den enda gången man blir trött/irriterad är när de ska bråka och störa i sängen. När man är som tröttast.
Bild tagen av mig, på Justin, Coco (kompisen) och Oliver.
Nu när jag har min flint som är på snedden, och mitt ärr mitt på skallen, så försöker jag hålla frisyren rakad. Då jag ännu inte tappat håret måste jag själv se till att det blir rakat, sen när man tappar håret kommer jag väl troligtvis inte behöva göra något.
Men att ensam raka skallen är svårt.
Tidigare har jag bara rakat med rakapparaten, 0.5 mm eller vad den nu blir. Men idag testade jag att själv raka med rakhyvel. Det var då ingen lätt match. Jag beundrar alla som kan raka sig själva i huvudet.
I går var jag och min man ensamma hemma under nyårsafton. vi mös med god mat, vin och champagne.
Bordet dukat av hjärtat
Potatisgratäng, Chili-beanese och rödvinssås samt ryggbiff.
till dessert blev det Budapestbakelse.
Min fantastiska bords-dejt under kvällen.
Senare på natten begav vi oss ut i regnet för att skåla in det nya året med alla grannar. Samt att vi fick bevittna en granne som sprängde sönder fönsterrutan för en annan granne. Tänk vad kraft fyrverkerier har.
Nu är det ”äntligen” julafton. Den här dagen som man längtade sönder sig efter i sin barndom. Det gick verkligen aldrig att somna på kvällen innan och man låg vaken i timmar innan man tillsist lyckades somna. Nu, vuxen är det inte alls samma känsla och samma problem med att somna kvällen innan.
Den här julen var lite osäkert på om man kunde fira överhuvud taget men då jag mår så bra så valde vi att åka iväg till Söderhamn för att fira med min makes släkt.
Just nu för stunden ligger jag i sängen och ”vaknar till” snart ska jag kliva opp. Ta en runda med pojkarna innan vi äter julfrukost.
En sak som jag helt ”missat” som jag har som tradition är att se på tomten är far till alla barnen. Jag hade även tänkt att införs En underbar jävla jul som en ny tradition.
Aja. Hur som helst. God Jul på er alla.
Idag åkte jag bara förbi avfarten till Uppsala. Här har jag inte åkt sedan jag strålades i drygt en månad.
Jag skulle gå till affären efter att min sjuksköterska var här och pysslat om mig, trodde jag! Men i själva verket la jag mig i soffan en ”stund” och somnade till. Samtidigt var tv:n på med något av ”real housewifes” tror New York kanske. Drömde i alla fall en mixad dröm där jag var med och det var tjafs och bråk och skit. Mitt i allt, så ringer det på dörren, (eller ja, ringklockan, dörren kan ju inte ringa) och det var två små killar i tioårsåldern som frågade efter pant, då de hade en tävling i skolan om vem som kunde få mest pant?
Jag har ingen pant svarade jag och drog igen dörren.
När jag kom tillbaka till soffan vaknade jag till lite mer och insåg att jag måste varit precis som Ove från filmen ”En man som heter Ove”. Varför sa jag ens så, jag har ju massor.
Efter det vaknade jag och tillsist kom jag iväg till affären och köpte nästan allt som jag skulle ha, förutom två viktiga ingredienser som behövs till maten jag lagar nu. Puhhhh. Sen en snabb promenad med grabbarna, alltså hundarna, inte de som ringde på innan.
Nej nu kallar köket på mig igen.
Tänk vad lite snö kan göra. Det blir ljusare på kvällar och tidiga morgnar. Det blir inte lite slaskigt och framförallt så får jag fram min julkänsla. Jag satt upp en massa belysning, köpte mer belysning och tog in granen. Sen blev den en sväng med grabbarna i ”skogen” utan koppel.
UNDERBART väder idag. Som jag önskar att det höll i sig.
Himlen var helt svart ett tag. På bilden var den endast grå.
Ja, idag, fredag hade jag som i vanlig ordning besök av mitt ASIH-team. Vid första anblick trodde jag att det var en taxi-chaufför som jag åkt med tidigare. Det var ju dock inte den killen!
Tydligen var det lite problem med min picline som kommer åtgärdas nästa vecka.
Omläggningen blev inte alls som jag hade förväntat mig.
Idag blev det en riktigt seg dag. Somnade om och vakande runt 11 tiden i förmiddags. En promenad med hundarna ute i den kalla sköna luften, sen åt jag lite, med betoning på lite. Nu har jag legat i soffan och sovit/slö tittat på tv.
Min man kom precis hem med lite mat nu. Det var välbehövligt. Då jag ätet medicinen som ska tas på ”fastande” mage behöver jag planera och även förbereda mig för tabletterna igen sen till kvällen.
De ska jag äta i två veckor, dag 8 – 21. Fasta tre timmar innan och två timmar efter. Det är därför som jag väljer att ta dem sängliggande. Då tänker jag i samband med dem ta illamånendetabletterna i förebyggande syfte.
Där kom kräkningen och illamåendet. I mångas öron och ögon kan man först tro att jag fått vinterkräksjukan. Men jag säger så här, jag tar mycket hellre vinterkräksjukan än det här. Nu kräks jag så fort jag dricker vatten och då kräks jag massor, även om jag inte har massor. Det kommer bara galla och den tas från nedersta delen av magen och det känns nästan som träningsvärk. Men nu jävlar kommer jag kanske bli smal i alla fall. Allt ont har något gott med sig!