Ekonomi.

Ja, det här med ekonomi är inte det lättaste när man är sjukskriven. Men, det ska inte vara lätt heller. Jag menar inte att man som sjukskriven ska bli urfattig men jag tror att det är farligt om det blir för bekvämt. Alltså, det finns så många som lever på sjukpenning, bidrag och en massa andra olika resurser. Jag såg på repris av lyxfällan häromdagen, då en kvinna var arbetslös, (eget val) och levde på bidrag, bostadstillägg och barnbidrag och hon fick ut ”enormt mycket”.

Jag är inte rik, jag tjänar inte massvis med kosing. Men jag tror att det kan bli farligt om det blir för bekvämt. Det ska inte vara snålt, eller tufft, men det ska vara olika och prövas ofta. För om jag skulle få ut runt 20 000:- i månaden utan att behöva jobba skulle jag skämmas (dvs eget val). Nu får jag verkligen inte ut så mycket. Men tycker att vid en sjukskrivning ska man få mer, och det ska baseras på olika typer av sjukdom, fall och längd.

Om jag skulle bli sjukskriven i flera år, så hoppas jag att jag söker jobb som jag klarar av innan det går så långt. Men jag har inga planer på att vara långtidssjukskriven. Vill ju tillbaka till jobbet nu snart, längtar!

Nedräkningen 

Nedräkningen har börjat. Nu har jag precis avklarat min behandling nummer 29. Dvs att jag har 4 kvar. FYRA

Stöttepelare 

Jag har många vänner som stöttar mig i min kamp mot min cancer. Men de allra tre största stöttepelarna jag har är ändå min egna lilla familj. Kärleken, Justin och Oliver. 

Längst upp, mannen i mitt liv. Under våra två pojkar Oliver och Justin. 

Hjärntrötthet eller ålder?

Häromdagen var jag på bio helt spontant med en vän. Äntligen såg vi Kingsman 2.

Dock upplevde jag besöket lite smått jobbigt, då det var så väldigt högt ljud samt en jäkla prasslande med påsarna hela tiden, men jag höll mig vaken.      Jag vet inte om detta beror på min ålder eller om min Mental Fatigue.