Men typiskt sur k*ken

Jävla surgubbe till taxichaufför idag. Först är han sen, sen måste han förbi Kungsholmen för att kunna släppa av de som var i taxin när han hämtade upp mig.

När vi är påväg där ifrån så åket han och tvärbromsar vid varenda korsning för att se vart han ska svänga ner. Jag säger till han att han kan ju sätta på hans GPS för att det ska gå bättre. Men han informerar om att han minsann hittar. Tiden går och jag har en kvart på mig och enligt min gps så tar det 17 minuter. Så tillsist fräser jag i till han.

Men för i helvete, sätt på din gps så att du hittar.

Då får jag till svar att han ska göra det.

Sedan hamnar vi bakom en buss som stannar för rödljus och då skyller han all försening på grund av bussen.

Fall

Vi begav oss iväg till Söderhamn i jul för att fira med min makes familj på julen. Vi tänkte att vi skulle åka iväg så tidigt som möjligt för att slippa den värsta trafiken.

Så klockan 07:00 packade vi in allt i bilen. Det var bara det att det var inte bara mörkt och fuktigt. Det var även glashalt. Precis när jag ska lasta in det sista så vurpar jag och landar på röven.

Det enda jag hinner att tänka är att skydda huvudet då skallbenens sitter ”löst”.

Då hann jag i alla fall att ta emot mig med armbågarna. Ingen större skada tror jag men blev svullen på ena armbågen. Den ömmade och kändes. Den gjorde nästan lite ont. Men inget skulle få stoppa mig att fira jul i år.

Nu idag har den värsta svullnade gått ner och det känns minimalt. Högra armbågen känner jag inte alls av längre. Alltså jag känner den men den ömmar inte.

Nu äre Jul igen!

Nu är det ”äntligen” julafton. Den här dagen som man längtade sönder sig efter i sin barndom. Det gick verkligen aldrig att somna på kvällen innan och man låg vaken i timmar innan man tillsist lyckades somna. Nu, vuxen är det inte alls samma känsla och samma problem med att somna kvällen innan.

Den här julen var lite osäkert på om man kunde fira överhuvud taget men då jag mår så bra så valde vi att åka iväg till Söderhamn för att fira med min makes släkt.

Just nu för stunden ligger jag i sängen och ”vaknar till” snart ska jag kliva opp. Ta en runda med pojkarna innan vi äter julfrukost.

En sak som jag helt ”missat” som jag har som tradition är att se på tomten är far till alla barnen. Jag hade även tänkt att införs En underbar jävla jul som en ny tradition.

Aja. Hur som helst. God Jul på er alla.

ASIH DUBBELT UPP

Idag har jag haft besök av ASIH två gånger.

Min picline-ingång var lite röd och sårig. Så de skulle ta en odling på den. Dock hade de inte något odlingsrör med sig så de fick komma tillbaka lite senare och Så passade de även på att lägga om det igen.

Nu hoppas jag att den inte ömmar mer och att odlingen inte visar något.

Kondom för armen

Här är min dusch kompis. Det kan se lite ut som en uppblåsbar simring som barn brukar ha för att inte drunkna.

Kanske inte där på fösta bilden men sen när den väl är på. Men det är det självklart inte.

D148C777-8C0F-4399-B53C-7AD259F6863A.jpeg

Den är lite klurig att få på men det går och den är till för att skydda min kateter från att bli blöt.

När jag väl tar av mig den så har jag lite märken i armen men den håller i alla fall torrt. Jag tror jag ska beställa en till.

Läkarbesök

UNu idag på ”morgonen” har jag varit inne i sjukhusområdet för att trygga min läkare På en rutinkontroll.

Åter igen får jag beröm för mina fina värden. Att jag mår så bra som jag gör och att jag inte känner något speciellt mer.

På vägen hem i taxin insåg jag hur trångt det kan vara. Kan säga som så att baksäten och långa personer är inte det mest ultimata.

 

Och där emellan kommer fasta

  1. Äntligen fri!

Eller ja fri från min cancer kommer jag aldrig bli, men från mina tabletter som gör att jag måste ”fasta”.

Eller fri och fri de är ett lite längre uppehåll nu bara. Hur som helst.

sigma-tau_0070

Jag tog de två sista Natulan igår kväll där av så slipper jag i alla fall Natulan på tjugosju dagar. Nästa fasta är om tjugoen dagar egentligen dag 1 omgång 2. Sen nästa gång dag 8-21 igen.

Ikväll ska jag äta när jag blir hungrig! Det har jag inte kunnat göra på två veckor.

Cellgiftsplanen

Jag tänkte att jag skulle klargöra lite mer hur min behandling går till. Dvs hur mitt schema med mina cellgifter ser ut.

Jag går på ett ”schema” med 43 dagar när dessa dagar är över börjar de om och sammanlagt kommer jag ha gjort 43 dagar gånger 4 gånger.

Då ska vi se, dag ett (starten) ser ut som så att jag tar fem stycken LOMUSTINE och sen har jag ett ”uppehåll” av tabletter och mediciner en vecka.

Dag åtta till Tjugoett tar jag två tabletter av NATULAN, samt att dag åtta tar jag även intravenöst på sjukhuset. Även dag vid ca dag 29 tar jag det igen.

Sedan dag 43 börjar jag om igen, så dag 43 är även dag 1.

Nu har jag kommit ungefär hälften av min ”första omgång”.

Klantig är bara förnamnet

Jag skulle gå till affären efter att min sjuksköterska var här och pysslat om mig, trodde jag! Men i själva verket la jag mig i soffan en ”stund” och somnade till. Samtidigt var tv:n på med något av ”real housewifes” tror New York kanske. Drömde i alla fall en mixad dröm där jag var med och det var tjafs och bråk och skit. Mitt i allt, så ringer det på dörren, (eller ja, ringklockan, dörren kan ju inte ringa) och det var två små killar i tioårsåldern som frågade efter pant, då de hade en tävling i skolan om vem som kunde få mest pant?

Jag har ingen pant svarade jag och drog igen dörren.

När jag kom tillbaka till soffan vaknade jag till lite mer och insåg att jag måste varit precis som Ove från filmen ”En man som heter Ove”. Varför sa jag ens så, jag har ju massor.

Efter det vaknade jag och tillsist kom jag iväg till affären och köpte nästan allt som jag skulle ha, förutom två viktiga ingredienser som behövs till maten jag lagar nu. Puhhhh. Sen en snabb promenad med grabbarna, alltså hundarna, inte de som ringde på innan.

Nej nu kallar köket på mig igen.